Man ligger sist. Man kinesgippar. Man tar ledningen. Det svänger fort i Southern Ocean och det har varit en händelserik vecka.

Vår Kung-Fu-kinesgipp var ju lite speciell och även om jag upplevt det tidigare har jag inte varit med om en som varat så länge. Vi skulle göra en vanlig gipp och innan dess ta ett rev till i storen eftersom vinden ökat avsevärt. Vi kom inte riktigt så långt.

Rorsmannen tappade kontrollen och båten for in i en okontrollerad gipp som gjorde att den la sig på sidan. Det är svårt att uppskatta hur länge det tog att få ordning på allt. Vi försökte släppa ut storseglet och rulla upp förseglet samtidigt som vi hade 90 graders lutning. Man kan lugnt säga att det var en ovanlig känsla och det iskalla vattnet började forsa in genom en ventil som inte var stängd.

I slutändan var det ingen större fara men man var såklart orolig att någon skulle hamna i vattnet eller att något stort skulle gå sönder.

Nu leder vi tack vare att vi seglade bra under torsdagen och hade flyt med ett vindskift. Tillslut skall man ha lite flyt också. Samtidigt är det långt kvar till mål och alla är väldigt nära trots att vi är på en av de mest avlägsna platserna på jorden.

Även om vi har flera rookies i laget tror jag att de flesta förstod vad som väntade när vi startade etappen i Auckland. När det var lugnare i början var de lite kaxiga men det har vädret de senaste dagarna ändrat på. Det har varit öde och kallt och det kändes lite jobbigt att kinesgippa mitt ute i ingenstans.
Därför känns det otroligt skönt att närma sig Kap Horn och civilisationen lite mer. Vi har fortfarande några tuffa dagar kvar, kanske de tuffaste, så det gäller att bita ihop ett tag till.

// Martin Strömberg