IAN ROMAN/Volvo Ocean Race

På söndag startar den sjätte etappen och efter ett par dagars semester hemma i Sverige är Martin tillbaks i Brasilien.

Hur är Itajaí?
När jag kom hit efter flyget hann jag precis äta lunch innan jag skjutsades ut på havet för träning. Jag hinner nog inte se så mycket av staden men det är okej för det var väldigt skönt att vara hemma. Det känns som en energiinjektion men man tycker ju alltid att semestern är för kort.

Hur känns det nu när du har lite perspektiv på senaste etappen?
Det är ju helt klart en väldigt tuff sträcka men det kanske man glömmer av så småningom.  Nu dröjer det i alla fall ett tag tills jag kommer tillbaks till Södra Oceanen om jag någonsin gör det. Under de värsta dagarna av etappen tänkte jag att det här är sista gången och det kanske tar ett år att glömma den känslan.

Hur ser det ut inför nästa etapp?
Det blir nog mycket kryss i början, sedan genom Doldrums och efter det en hel del reaching vilket passar oss. Om vi har lite mer tur genom Doldrums än tidigare och ligger bra till efter det så tror jag det ser bra ut.
Det är många som säger att vi förlorade en seger i den senaste etappen men det var ju faktiskt en bit kvar när masten föll. Huvudsaken är att vi är med och hugger och från och med nu kommer varje poäng kännas viktigare.

Din besättningskamrat Brad Marsh skar upp handen precis efter mastbrottet. Hur mår han idag?
Jodå han mår bra. Det var ju jag och Martin Krite som tog hand om honom efter skadan och det var Krite som stämplade ihop såret. Vi hade god tid att prata med folk i land innan vi gjorde något med såret och det är värre i riktigt akuta fall eller om det är flera ombord som skadas. Allt såg okej ut när jag tittade på Brads hand igår och landdoktorn gav oss en liten eloge för vårt jobb. Det är ju kul att göra något bra ibland.

Fabian Bengtsson

Martin och Brad Marsh