PAUL TODD/Volvo Ocean Race

Klockan tickar ner mot startskottet i nästa etapp. Idag berättar Martin om fältet som nu samlats i Kapstaden, om en intensiv vecka på land och om pirater.

Känner du dig utvilad?
Nej inte just nu men i lördags kände jag det. Under söndagen, som var sista dagen av ledighet innan vi började träna, började stressen komma tillbaka. Sedan dess har vi tränat en del men tävlingsledningen har begränsat hur länge vi får vara på havet så det har bara blivit tre fyra timmar åt gången vilket är ganska skönt. Programmet har ändå varit smockfullt.

Hela fältet är samlat igen och nästa start närma sig. Hur är stämningen mellan besättningarna?
Ja nu ligger alla båtarna vid bryggan vilket faktiskt är väldigt roligt och det var imponerande att se hur Puma lyckades ta sig hit. Alla känner ju alla mer eller mindre och stämningen mellan oss och de andra är väldigt bra. Det är ju väldigt blandade känslor när man hör att det händer saker på de andra båtarna som till exempel mastbrott. Det viktigaste är att få veta att alla har klarat sig utan skador och sedan inser man att man har en konkurrent mindre i tävlingen.

Hur ser utsikterna ut inför in-port-seglingen på lördag?
Först och främst är det kul att alla båtarna är med i tävlingen igen. Det kommer att vara mer halvvind än vanlig kryss/läns som i en vanlig bankappsegling och just nu ser det dessutom ut som att det blir en undanvindsstart vilket gör det extra intressant.

Sedan är det dags att lämna Kapstaden för nästa etapp. Vad har fått för information om pirathotet under sträckan?
Vi har fått förklarat för oss att piraterna inte är ute och letar efter oss utan att hotet snarare handlar om att det kan hända saker om de råkar vara på samma ställe som vi. Jag tror att seglingsorganisationen har jobbat med problemet och jag tror inte det kommer hända något. Det är skönt att inte behöva oroa sig för pirater utöver allting annat.

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin om en lång uppförsbacke, om tredjeplatsen och om vad man kan göra i Kapstaden för att vila upp sig efter 24 dygn på havet.

Hur känns det att ha fast mark under fötterna?
Det är jätteskönt att vara i land och speciellt efter den här etappen som har känts väldigt lång. Det är inte så ofta man ligger efter så länge som vi gjorde, lite av en uppförsbacke hela vägen. När vinden dog ut i slutet blev vi dessutom flera dagar senare än de andra båtarna vilket inte är så roligt.

Hur gör man för att hålla modet uppe i en sådan situation?
Jag vet faktiskt inte och jag tror det var ett par av oss ombord som tappade humöret lite. Inget allvarligt men det var påtagligt att folk var lite nedstämda. Man får ju en stor belöning när man går i mål, får träffa sin familj och kan leva ett normalt liv ett i ett par dagar. Det är ju det man ser fram emot och kämpar för fast när det inte går ens väg i tävlingen blir man lätt lite grinig.

Varför hamnade ni så långt efter de andra?
Det hela avgjordes timmarna efter Gibraltar och vi insåg rätt tidigt att vi skulle komma efter båtarna som stack västerut. Vi räknade med att flera, eller i alla fall någon, skulle följa oss längs med kusten och vi trodde inte att vi var så radikala som det visade sig att vi var. Redan ett par timmar efter att vi brutit oss loss från fältet berättade väderinformationen som vi fick att vi till slut skulle komma efter.

Ett navigationsmisstag?
Det navigatörerna gör är att ifrågasätta väderrapporterna som de får till datorn ombord. Hade den informationen alltid stämt helt och hållet hade det varit väldigt enkelt att segla men navigatörerna försöker istället hitta möjliga fel som vi kan dra fördelar av. I det här fallet trodde de att det skulle vara mer vind längs med Afrikas kust än vad rapporten sa och hade det blåst ett par knop till så hade vi klarat oss bättre.
Vi känner oss ändå tillfreds med båtfarten vi presterade under etappen och under den korta tiden vi seglade jämte de andra båtarna kände vi oss väldigt snabba vilket gjorde det extra surt att sedan ligga efter. Samtidigt känns det bra att båten är i gott skick och att vi klarat oss bra jämfört med många av de andra.

Halva fältet bröt etappen. Var den hårdare än vanligt?
Jag tycker inte det men vi seglade ju inte samma väg som de andra. Man får nog säga att det första dygnet var ganska hårt men efter det hade vi relativt lugna förhållanden medan de andra hade mer vind längre västerut.

Hur tror du besättningarna som bröt känner sig?
Varken Abu Dahbi, Sanya eller Puma får några poäng för den här etappen och det måste vara väldigt tungt. Sedan kommer det dessutom krävas stora bedrifter från deras shorecrews för att laga båtarna och frågan är om de kommer vara klara till nästa race.

Vad händer nu när du i land?
Nu är vi lediga fram till på måndag så det kommer bli lite sightseeing och safari och nästa vecka blir det träning inför inport-seglingen. Jag kan verkligen rekommendera Kapstaden, här finns mycket att göra men tyvärr blir det ett ganska kort besök den här gången och jag hade gärna stannat här längre.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin om en vecka på jakt, om mastbrott och om vad han ser fram emot mest bakom horisonten i Kapstaden.

Du har tidigare sagt att ni litar på er båt men hur känns det när även Puma drabbades av ett mastbrott?
Ja det är klart att man börjar fundera men vi vet inte exakt vad som hände med varken Puma eller Abu Dhabi så det är ganska svårt att dra några slutsatser. Det måste vara jättetungt för dem men jag hoppas att de håller humöret uppe och lyckas ta sig till Kapstaden i någorlunda tid. Det är oturligt för Puma att det hände mitt ute på oceanen också. När vi var tvungna att söka nödhamn med Ericsson i förra omgången av Volvo Ocean Race var vi bara runt 160 sjömil från land men detta är ju lite annorlunda.

Har ni haft några problem med båten?
Nej vi har inte haft några större problem hittills på resan och just nu är det mest mindre grejer och förbättringar på jobblistan vad jag vet. Vi har överlag inte behövt lägga så mycket tid på underhåll under etappen men om det är lite torrare väder, mindre vind och man känner sig utvilad så kollar man över sina ansvarsområden.

Hur många segel har du behövt laga?
Hittills har vi bara bytt en trasig latta i J4:an och det var ett ganska enkelt och snabbt jobb.

Känner ni er isolerade ute på havet?
Det är ju inte så mycket kommunikation med omvärlden och man får vara glad om man får ett mail med några dagars mellanrum. Annars lever man ju lite på resultatrapporteringen som vi får var tredje timma. Jag tror att snacket ombord kommer få ett lyft av att vi kommer iland om ett par dagar och får lite nya saker att prata om.

Har ni fortfarande en chans att komma ikapp?
Ett tag såg det ut som att vi tack vare vädret skulle få en chans att slå tillbaka och att båtarna framför skulle fastna lite så vi kunde komma i kapp. Nu ser det tyvärr ut att bli tvärtom och de andra kanske drar ifrån ytterligare den sista biten. Gett up har vi väl inte gjort än men det ser inte så ljust ut.

Ni börjar närma er mål och har varit ute i snart tre veckor. Vad saknar du mest av allt just nu?
Det jag saknar mest är ju så klart familjen men lite god och riktig mat skulle inte sitta fel. Jag kan tänka mig en stek eller en pizza men det är lite svårt att få det utkört hit. Det skall bli skönt att komma iland ett par dagar.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/

Idag berättar Martin Strömberg om att tappa en ledning, om att göra allt för att slå tillbaks och hur man undviker babianröv­– mardrömmen vid ekvatorn.

Hur var stämningen ombord när resten av fältet seglade om er förra helgen?
Självklart är det ju inte kul att tappa ledningen men vi var ganska väl medvetna om att det kunde hända och vi visste flera dagar innan att de andras tid skulle komma.

Det har snackats mycket om taktik genom Doldrums men hur mycket handlar
egentligen om tur?
Man skall helst gå igenom Doldrums vid 28°W eller mer och det svåra är att ta sig västerut på ett bra sätt vilket de andra båtarna lyckats med. Väl igenom har man dock en viss fördel av att vara längre österut eftersom man har en bättre vinkel och mer halvvind än båtarna i väst. När man seglar genom Doldrums handlar mycket om molnhantering och då har man för det mesta inte mycket att säga till om. Molnen styr till stor del spelet och det kan man ju kalla lite tur. Vi har ett par dagar bakom oss med många segelbyten och frustration över vad molnen kastar på oss i form av vindbyar, stiltje och 360 olika vindriktningar.

Det måste vara varmt vid ekvatorn. Hur gör du för att hålla dig i form och fokuserad?
Jo värmen är ganska äcklig, det bara rinner svett om kroppen och även om vi har några små fläktar ombord hjälper de bara marginellt. Det gäller att hålla sig ren och inte sitta för mycket för då får man lätt vad vi kallar babianröv. Det är riktigt jobbigt att få och leder till att man blir ganska lättirriterad men den här gången har jag hittills klarat mig undan. Vi har fortfarande ett par svettiga dagar kvar och det är ju såklart viktigt att dricka och äta ordentligt eftersom man lätt tappar aptiten i värmen.

Vad hände under Brad och Erwans premiärsegling över ekvatorn?
Jag tror att ni kan se fram emot en bra video på det hela så småningom.

Ni har ett rejält avstånd att ta igen på de andra. Hur skall ni göra för att slå tillbaka?
Efter Doldrums finns det inga direkta omkörningsfiler och det är först i södra Atlanten som vägval kan vara mer avgörande. Det blir svårt att ta in hela ledningen på bara fart och nu måste vi jobba på att göra racet så tätt vi kan och sedan vänta på vår chans.

Yann Riou/Groupama Sailing Team

Två motståndare har brutit och ett vågat vägval har gett den franska båten en ledning på flera hundra sjömil. Idag berättar Martin om den rafflande inledningsveckan ombord på Groupama, laget med AC/DC:s Highway to Hell som ledmotiv.

Hur tufft var det första dygnet?

Det var ganska tufft men vi var väl förberedda på det och den första halvvinden ut från Alicante var riktigt kul. Vi kände att vi var snabba och det är en skön känsla att ha med sig när det är flera tusen sjömil  av racing i halvvind kvar runt jorden. Sedan följde en hård kryss ner mot Gibraltar vilket aldrig är kul med de här båtarna. Jag började undra varför jag gör det här igen. I sådana förhållanden kör man inte riktigt för fullt men med det menar jag inte att vi tog det lugnt. Vi körde kanske för 99 procent istället för 110 som vi brukar.

Båtarna har ju uppenbarligen tagit mycket stryk. Känner ni att ni kan lita på er båt?

Ja, jag tror att vi har en stark båt och det har vi testat redan innan racet men saker kan ju alltid hända och gå snett.

Under veckan har ni haft stunder med lite lugnare väder, vad gör ni för att fördriva tiden?

Det har varit lite för lugnt ibland men vi har försökt hålla fart i båten. Första dagen efter Gibraltar gick åt till att ta igen förlorad sömn och energi efter den tunga inledningen. Senare har iPods plockats fram och en del har börjat skriva mail hem.

Har ni några planer för Brad Marsh och Erwan Israëls första resa över ekvatorn?

Diskussionen är redan igång kring vad som skall komma vid ekvatorn och det är mest för att göra dem nervösa. Jag tror inte de får det så det lätt när vi kommer dit men fortsättning följer i den frågan.

Ni har valt en helt egen väg och tagit en stor ledning. Hur ser läget ut för fortsättningen?

De närmaste dagarna gäller det bara att segla så fort vi kan på vår kant. Det är svårt att säga hur det kommer gå eftersom förutsättningarna ändras för varje väderrapport vi får.