Martin visar upp "I love Punta del Este"- lappen i storseglet efter målgången i Brasilien.

Det blev det till slut en tredjeplats för Groupama och Martin passade på att resa hem till Göteborg för en välförtjänt semester. Idag berättar han om en seg resa till målet och avslöjar varför han älskar Punta del Este.

Välkommen hem. Hur känns det att vara tillbaks i Göteborg?
Tack, det känns bra. Under ett vanligt hamnstopp är det mycket roligt som händer på plats och det finns massor av nya saker att se och uppleva. Men ett halvår in i racet är det gott att få komma hem en stund.

Det verkar som att ni togs emot väldigt väl i Punta del Este efter att masten bröts?
Ja det var ett fantastiskt varmt mottagande och förvånansvärt mycket folk som kom och hejade på oss och tittade på båten. Det var till och med stort intresse jämfört med ett riktigt stop-over. Jag och resten av besättningen var smått rörda av all hjälp vi fick i Punta del Este.

Hur var det att segla med nödriggen den sista sträckan?
Ganska långtråkigt men det var lite nervöst att lämna hamnen med den lilla masten och det kändes som att segla med en helt annan båt. Man var lite orolig att masten skulle ramla igen och i början blåste det ganska bra. Efter ett tag lugnade vi ner oss och det gick ju ganska fort ändå. Vi var över 20 knop ett par gånger men då var jag lite småskraj för att riggen inte skulle hålla.

Kommer den nya masten fungera lika bra när den är på plats?
Ja det tror jag absolut. Det är egentligen den masten vi hade först och det är inga märkbara skillnader mellan den och den som gick sönder.

Hur känns det inför fortsättningen?
Innan masten gick av hade vi hugg på att vinna etappen och då hade det kanske bara varit fem poängen upp till Telefónica i totalställningen. Men racet är långt från över och hälften av alla poäng är kvar att plocka. Det känns fortfarande som att vi är med i racet och moralen i laget är grym. Vi har stora förväntningar på fortsättningen.

Fabian Bengtsson

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

Credit: Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Med bara ett par hundra sjömil kvar till målet Itajaì och med goda chanser för  etappseger drabbas Groupama av ett mastbrott. Från Punta del Este, Uruguay berättar Martin om att falla på mållinjen.

Vad var det som hände?
Jag satt och trimmade storen och så hördes ett pang, det flög kolfiber överallt och så låg masten i vattnet. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände men vi seglade på i 19 knops vind och i ganska platt vatten och helt plötsligt så gick masten av vid den understa spridaren. Vi hade precis fått till en ny ledning över de andra.

Hur känns det?
Ens värld ramlar ihop lite när något sådant här händer och det känns fruktansvärt surt, speciellt eftersom vi börjat dra ifrån Puma igen. 20 minuter efter att masten gick såg vi Puma segla förbi oss igen och det var inte kul alls. Vi hade kunnat vinna, plocka in poäng på Telefónica och bara ligga fem poäng bakom men så händer det här istället.
Det är riktigt tråkigt och dessutom har jag sett fram emot att få komma hem till Sverige under det kommande hamnstoppet men det kanske jag inte hinner nu.

Vad händer nu?
Nu är vi Punta del Este och försöker komma på hur vi skall ta oss ur det här. Att föst att ta sig hit, att sedan att komma till Itajaì och att få dit en ny mast från Holland kommer att bli en stor logistisk ansträngning. Än så länge har vi ingen fast plan men ett alternativ är att segla upp till målet med den delen av masten som finns kvar.

Vad tror du om fortsättningen?
Vi kommer försöka ta oss härifrån så fort som möjligt och om man ska se det från den ljusa sidan har vi trots ett mastbrott fortfarande chansen att ta en tredjeplats vilket egentligen är ganska sjukt.
Tur i oturen är också att jag varit med om att båten nästan sjunkit två gånger, att den börjat brinna och nu att masten ramlat ner men att allting har hänt mindre än tio timmar från land. Hade det här hänt längre ut på havet hade situationen varit mycket allvarligare.
Vi fick i alla fall runda Kap Horn först och det är också skönt att mastbrottet inte hände på min 30-årsdag i tisdags för då hade jag nog varit ännu mer bedrövad.

Fabian Bengtsson

Credit: Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Idag fyller Martin 30 år men det stora firandet får kanske vänta. Just nu ligger fokus på att överlista Puma i vad som utvecklats till ett match race till målet i Brasilien.

Grattis på födelsedagen! Hur känns det?
Tack, jag blir ju som sagt jättegammal. Jag har inte känt av någon ålderkris ännu även om man skulle kunna se hela tävlingen som en trettioårskris men det tror jag inte. Om man jämför med Magnus Olsson har han kappseglat runt jorden sex gånger och gjorde sin första tävling när han var 35. Om jag fortsätter i det här tempot är jag snart där men det finns fortfarande mycket att ta igen.

Hur var det att vara först runt Kap Horn?
Det var grymt att få runda Kap Horn som första båt igen! Det är ju den här etappen som är signaturen för Volvo Ocean Race med kappsegling i Southern Ocean, hård undanvind och kyla. Att nå Kap Horn är som att komma till toppen av berget eftersom det ofta är tuffa förhållanden just där och när man sedan är förbi lugnar det ner sig lite. Nu är det ju ett par dagar sedan vi rundade udden men det är fortfarande mycket kallare än jag mins från förra gången.

Hur skönt är det att styra norrut?
Ja när värmen kommer är den minst sagt efterlängtad även om vi redan på nästa ben kommer klaga på att det är för varmt igen men just nu är det är skönt att lämna det blöta och kalla bakom oss. Båten redan hunnit torka ur lite och under ett ganska bra tag har bara insidan av sovsäckarna varit torra. Det bara rinner kondens från båten och även om vi försöker torka ligger vi alltid steget efter.

Hur mår ni ombord?
Överlag så är det bra med oss även vi har en del knän, armar och axlar som inte är som de skall och som definitivt behöver lite extra omtanke och vård i Itajaí. Själv har jag klarat mig väldigt bra den här gången men sist bröt jag ett revben och det var igen höjdare.

Vad händer just nu?
Just nu är det superjämt mellan oss och puma. Vi får som vanligt hålla oss nära och vänta på vår tur att glänsa.

Stort grattis på 30-årsdagen och lycka till!

Fabian Bengtsson

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Den femte etappen förvandlades efter en brutal öppning till ett ställningskrig om att nå banbegränsningarna i söder. Idag berättar Martin om lugnet och bävan inför en kall vecka stormandes mot Kap Horn.

Hur har veckan varit?
Just nu känns det helt okej men de första dygnen efter starten var bland de värsta hittills i tävlingen med dålig sjö och mycket vind. Det är inte varje dag som vi seglar med dubbla rev och stor fock och det är klart man bävar lite inför den kommande veckan då vi skall ha över 30 knops vind i stort sett hela tiden. Förra varvet visste jag ju inte bättre men man måste ju sakna något i huvudet när man ger sig in i detta igen. Det börjar bli bra kallt nu.

Ni hade problem med ett av era försegel tidigare i veckan. Vad hände?
Vår J4:a ramlade ner efter att svirveln gått sönder men som tur var hade vinden ökat såpas mycket att vi kunde sätta upp stormfocken och ändå hålla farten uppe. Vi fick inga skador på seglet och det ända som gick sönder var svirveln som vi ändå hade en extra utav ombord. J4:an är nu hissad, testad och redo för framtida användning.

Reglerna bestämmer hur långt söderut ni får segla. Är ni oroliga för isberg?
Ja det finns ”icegates” som vi måste hållas oss innanför men jag har hittills aldrig sett något isberg och meningen med banavgränsningarna är att vi inte ska komma så långt söderut att vi riskerar att stöta på några. Under den förra omgången av VOR var det ändå besättningar som seglade såg isberg och jag blir inte förvånad om det händer igen.

Hur gör man för att hålla sig varm?
Först och främst handlar det såklart om att ha ordentligt med bra kläder på sig men när det är så här kallt räcker inte alltid det. Dessutom är det inte mycket varmare inne i båten än ute så det gäller att hålla igång kroppen. Vanligtvis är det inte populärt att vara grinder under ett vaktpass men under den här etappen vill alla göra det för att kunna röra sig och få upp lite värme.

Ni har klarat er bra trots kylan. Vad händer just nu?
Vi har lyckats hänga med bra i toppen av fältet men det senaste dygnet har varit ganska lugnt och vinden har öppnats upp till ren undanvind i cirka 25 knops vind. Vi har haft alla de andra båtarna inom synhåll under stora delar av veckan och hade ett styrbord-barbordmöte med Camper tidigt i torsdags morse med bara några båtlängder emellan oss och dem.

Fabian Bengtsson

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Paul Todd/ Volvo Ocean Race

På söndag går starten för den längsta etappen i Volvo Ocean Race och det ser ut att bli ett riskabelt äventyr genom skrikande vind och kyla. Till och med Martin har packat ett extra par underställ men frågan är om de kommer till användning.

Hur var prisutdelningen?
Det är alltid kul att vinna och dessutom var vi fyra stycken ombord som fick ta emot ett Seamanship Award för gott sjömanskap under båtläckan på den senaste etappen. Det typiska för ett sådant pris är att något ombord måste skita sig för att man skall kunna utmärka sig och få det.

Hur har det gått med reparationerna?
Det har gått bra och allt är lagat. Båten flyter och vi har hunnit träningssegla mer än vad de andra har gjort.

Hur känns det inför in port seglingen imorgon?
Det ser ut att bli en reaching-start så nästan allting kommer handla om att komma iväg bra. Vi har gjort några bra starter och några dåliga men i ska i alla fall försöka lyckas bättre än i Sanya när vi gick på märket.

Du skadade benet under förra etappen när en våg knockade omkull dig. Hur mår du?
Helt okej och även om såret fortfarande är lite infekterat säger vår doktor att det ska vara bra till starten på söndag men det finns annat som oroar mig mer inför nästa etapp. Det kommer bli riktigt kallt eftersom vi söker oss långt söderut och enligt vår plan ska vi segla ner till den 60:e breddgraden. Det kommer gå fort och det är klart att jag gillar när det går undan men kylan ser jag inte fram emot.

Många menar att kappsegling på de breddgraderna är ett signum för Volvo Ocean Race.
Det håller jag med om och därför är det lite blandade känslor inför en starten. På ett sätt skulle jag helst inte vilja göra det men samtidigt skulle man inte kunna säga att man har gjort det här racet om man om man hoppar över just den här sträckan. Hur som helst kommer det bli skönt att styra bort från kylan och jag längtar redan nu efter att komma fram till Brasilien.
Det är en speciell etapp det här och även om vi går för att vinna är det viktigaste att man når Sydamerika med en hyfsat hel båt. Om båten går sönder tidigt kommer det ta lång tid att ta sig till fram till målet.

Hur många underställ har du packat?
Jag har faktiskt varit och köpt ett par extra så förhoppningsvis blir det lite varmare men som en del kanske känner till gillar jag att spara på grejer. Jag skall försöka att använda alla innan målgången.

Hinner ni fram till din 30-årsdag den 3 april?
Ja jag blir ju jättegammal och det känns lite läskigt men det hade varit grymt att gå i mål just den dagen.

Fabian Bengtsson

Marc Bow/Volvo Ocean Race

IAN ROMAN/Volvo Ocean Race

Äntligen en segerintervju. Martin berättar om när besättningen började känna segervittring, om hur nära det var ett antiklimax och om det fantastiska mottagandet i Auckland.

Stort grattis till segern. Hur känns det?
Tack så mycket, det känns underbart bra och som att vi verkligen förtjänar den här vinsten. Vi har kämpat hårt tidigare utan att nå ända fram så det här var på tiden tycker jag.

Ni skaffade er en tidig ledning under etappen men när började ni tro att ni faktiskt skulle vinna?
Ja vi var ju ganska oroliga att de andra skulle komma ikapp oss men när vi passerade den norra udden på Nya Zeeland och fortfarande ledde med över 100 sjömil började vi känna oss ganska säkra. Men det är klart att allt kan hända och när vi sedan upptäckte en läcka i fören började man ju fundera igen.

Hade läckan kunnat bli ett större problem?
När vi väl upptäckte hålet i skrovet var vädret väldigt lugnt och det var inga stora vågor. Om det hade varit en längre sträcka kvar med stökigare förhållanden skulle vi fått mer problem med läckan. Det är ju ett ganska stort hål och en stor bit av skrovet som håller på att bytas ut nu.

Hur var mottagandet i Auckland?
Det är verkligen helt fantastiskt och trots att vi gick i mål mitt i natten möttes vi av massor av båtar när vi närmade oss och inne i hamnen hade tusentals människor samlats för att välkomna oss. Om jag hade varit tvungen att välja en etapp utav alla att vinna hade det varit den här till Auckland eftersom segling är så stort här. Jag har aldrig varit med om ett så fint mottagande i en hamn.

Finns det någon enkel förklaring till varför ni var snabbast?
Nej inte egentligen och de andra är väldigt snabba de också. Jag tror att det var viktigt att vi valde en östligare bana än de andra även om vi var oroliga att Puma skulle gå om oss när de gick ännu mer österut.
Sedan skall man också tänka på alla förberedelser vi gjort innan racet som gör att vi kan segla fort. Vi håller fortfarande på att utveckla båten för att den skall gå snabbare och den går bättre och bättre för varje etapp.

Hinner du njuta av segern?
Ja men det hann jag göra redan innan vi gick i mål för vi visste nog tolv timmar innan mål att vi gick mot en seger. Det blir ju inte samma sak som i en fotbollsmatch där man avgör ett par sekunder innan slutsignalen men det är klart att man blir väldigt glad när det är så många som är där och hejar. Nu är det  bara att ladda om inför nästa etapp och där har vi redan ett litet försprång på de andra eftersom vi redan hade båten på land när de gick i mål. Det är riktigt skönt att klättra upp till tvåa totalt.

Fabian Bengtsson

IAN ROMAN/Volvo Ocean Race

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Martin vågar inte ta ut något i förskott men har anledning att le när han ser mot horisonten. Imorgon kan han och Groupama segla hem segern i den fjärde etappen och mötas av folkets jubel i Auckland.

Har det varit lika blött som förra veckan?
Nja, det var lugnare ett tag men nu har det varit lite stökigare igen med stora vågor och kryss. Ett tag var det riktigt blött på däck och väldigt svettigt under däck och det är ganska obehagligt när man aldrig blir torr.  Det här har blivit ett ganska långt ben tillslut och fukten gör att klimatet inte är så gott ombord men det är ju vardagen på en sådan här båt.

Vad gör ni för att hålla uppe koncentrationen?
Energin och koncentrationen är ganska lätt att hålla uppe när det går så här bra. Likaså humöret.

Det börjar dra ihop sig. Hur känns det?
Vi har en bra ledning men varit oroliga att vädret ska gynna de bakom lite och att de inte skall behöva kryssa lika mycket som vi. Om vi dessutom skulle få en sträcka med ganska svaga vindar skulle fältet tryckas ihop och göra det här till en riktig rysare. Nu ser det ändå ganska positivt ut för vi trodde att vi skulle tappa mer än vad vi gjort de senaste dygnen. Jag tror på oss!

Hur gärna vill du vinna den här etappen?
Om jag var tvungen att välja ett ben att vinna (självklart skall vi vinna fler!) så är det detta till Auckland, The city of sails. Seglingsintresset är otroligt stort och jag hoppas att vi kommer in vid en bra tid så folk orkar ut för att välkomna oss. Inte mitt i natten!

Fabian Bengtsson

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Groupama skaffade tidigt under veckan ett övertag som kan leda till något stort. Strax norr om ekvatorn i Stilla Havet berättar Martin om taktiska omvägar, om att spolas bort och om ett gyllene läge.

Hur känns det vara först?
Att leda är ju aldrig fel men det är fortfarande långt kvar till Auckland. Det är klart att stämningen ombord är god men just nu vi är nog mest trötta på att vara blöta och samtidigt som sjömilen tickar iväg relativt lätt för vi en konstant kamp mot vattnet som kommer flygande upp på däck.

Hur är vardagen ombord när man snittar över 20 knop?
Ja, vi hade i alla fall ett dygn med snittfart över 20 knop och det stora problemet är allt vatten som spolar över däck. Man är typ konstant genomvåt och riskerar alltid att bli bortspolad. Nästan alla i besättningen har vid något tillfälle blivit ivägspolade och skadat sig men än så länge har som tur är inget allvarligt hänt.
Jag fick mina ben ivägspolade när jag stod och styrde tidigare. Jag ramlade och landade på ena smalbenet som nu är ganska ömt och eftersom såret måste skötas så att det inte blir infekterat fick Krite hjälpa till med att plåstra om mig lite.

Är ni nöjda med er östliga position i fältet?
Ja och vi ville öster ut redan från början och därför offrade vi mycket på att gå norr ut. Än så länge har vi har hållit oss till planen och nu när vi kommer tar oss genom Doldrums är det oftare mer vind öster ut.
Som jag nämnde förra veckan ger vårt nuvarande spår oss dessutom större valmöjlighet längre fram då det kan bli lättare för oss att falla av och ta en västligare rutt om det skulle se bättre ut. Det omvända skulle bli mycket mer kostsamt och nästan omöjligt. Just nu känns det som att vi matchar båtarna bakom bra vilket är skönt men det är som sagt fortfarande långt kvar.

Tror du ni får har mer tur genom Doldrums den här gången?
Ja, vi har inte haft mycket tur genom Doldrums tidigare men jag hoppas att det går bättre den här gången och det har vi väl tjänat ihop till vid det här laget.

Fabian Bengtsson

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Yann Riou/Groupama Sailing Team

Ett fält som verkar ta sig allt längre från målet i Auckland och en resultattavla som sett ut att vara felvänd. Mitt i en slagduell öster om Taiwan tar sig Martin tid att förklara varför den senaste veckan känts helt upp och ner.

Sedan missen på startlinjen i söndags har ni lyckats skaffa ett bra läge. Är ni nöjda med den första veckan?
Ja det var skönt att komma tillbaka så snabbt som vi gjorde efter den dåliga starten men det var ju långt från en snygg början. Just nu är vi mitt uppe i en slagduell med Camper och har fullt upp för det är stora vindskift ute på havet.

Vad tycker du om att man delade upp starten?
För min del var det kanon att få komma hem till hotellet en natt till eftersom jag var ganska förkyld under helgen.
Det svårt att säga hur mycket värre vädret hade varit om vi stuckit som planerat men som det var nu var det inga problem. Det var inte alls som när vi seglade här i förra racet då jag fruktade för mitt liv.

Det känns som att ni varit på väg åt fel håll de senaste dagarna…
Kanske det, men att vi tagit en nordlig rutt beror egentligen på att vi vill ta oss österut vilket kommer hjälpa oss längre fram under etappen. Först och främst kan det vara en fördel i Doldrums där ett östligt vägval brukar ge stabilare vind och dessutom ger det oss större valmöjligheter senare då det kommer svårt att ta sig från väster till öster men ganska lätt att ta sig västerut om det visar sig vara en fördel.

Hur ser era chanser ut de kommande dagarna?
Det gäller att utnyttja de lägen där man vet att man är snabbare än de andra båtarna och sedan försöka hänga med även i underlägen. I början av benet hade vi en sträcka med bra vindvinkel för oss och då tog vi oss till den främre delen av fältet. Efter det har vi klamrat oss fast i täten och om någon dag har vi troligtvis reaching igen vilket passar oss bra. Förhoppningsvis får vi ett läge att ytterligare stärka var position och vi ser med spänning fram emot de öppnare bogarna.

Fabian Bengtsson

Yann Riou/Groupama Sailing Team

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

På söndag går startskottet för den fjärde etappen och enligt väderprognosen kan den starka monsunvinden göra de första dagarna till de tuffaste hittills. Idag berättar Martin om att hålla tillbaks för att kunna köra för fullt- hela vägen till hamnfesten i Auckland.

Hur har stoppet i Sanya varit?
Om jag får vara lite frispråkig så är det inte världens turistvänligaste ställe för det är lite svårt att kommunicera med Kineserna. Men samtidigt är det ganska hård konkurens för man får se så många andra fina ställen när man reser runt jorden som vi gör. Vi var i Hong Kong ett par dagar och det var riktigt fint och kändes som en blandning mellan väster och öster.

Hur känns det inför in port- seglingen på lördag?
Det känns bra eftersom det är i de korta seglingarna som vi förbättrat oss mest och vi har ju kommit etta, två och trea i de senaste kortseglingarna. Dessutom har vi fått till bra starter på träningarna i veckan och det är väldigt viktigt att placera sig bra från början i in port-racen.

Prognosen till söndag säger upp till 40 knops vind. Kan det bli den tuffaste etappstarten hittills?
På pappret ser det ut att kunna bli riktigt tuffa förhållanden men det är svårt att veta säkert innan man är där och det beror helt på hur det kommande lågtrycket är placerar sig. Framförallt är det den kraftiga sjön som kan bli lurig och det absolut viktigaste är att vi tar oss igenom de första dygnen helskinnade så att vi kan segla till 100 procent efter Filipinerna. Om man pajar båten innan dess kommer det bli svårt att komma tillbaka senare under etappen.
Att segla i de förhållanden som verkar vänta oss de första dagarna är inget man vänjer sig vid men det är något som vi måste ta oss igenom.

Och sedan är det förhoppningsvis full fart mot Auckland…
Ja, och jag har stora förväntningar på att komma dit för sist seglade förbi utan att stanna där. Auckland är ett klassiskt etappmål och en hamn som alltid bjuder på ett varmt välkomnande. Det kommer bli grymt att segla in där.

Fabian Bengtsson

IAN ROMAN/Volvo Ocean Race

På pallen igen och knappt två timmar bakom Telefónica i mål efter en sömnlös slutspurt. Idag berättar Martin om att vara på gång, om små marginaler och om en trasig toalett.

Grattis till ytterligare en pallplats. Hur känns det en vecka efter målgång?
Väldigt bra och framförallt är det skönt att trenden är på väg uppåt. Det är klart att vi var nära och att vi kunde ha vunnit med det känns ändå som att våra resultat pekar åt rätt håll.

Många har beskrivit den senaste etappen som den jobbigaste hittills. Vad tycker du?
I början var det inte så jobbigt men jag håller absolut med om att de sista dagarna var de värsta hittills. Det var ett dygn utanför Vietnam med ett slag varje timma och då är det egentligen ingen som sover ordentligt eftersom det tar 40 minuter att vända med båten. Det tar tid att flytta allting löst från den ena sidan till den andra och sammanlagt är det flera ton som skall flyttas och läggas tillrätta. Då hinner man bara sova ett par minuter mellan slagen.
Vår doktor var inte så glad eftersom hela besättningen hade tappat fyra eller fem kilo i vikt och jag tror att det var på grund av de sömnlösa sista dygnen. Till slut är man för trött för att orka äta och istället prioriterar man att försöka sova. Jag förlorade fem kilo men har utan tvekan hunnit ta igen dem nu.

Det går rykten om en trasig toalett…
Ja vi har tidigare haft problem med toaletten och egentligen använder vi aktern på båten eller spänner istället för den. Men nu var det en kille som försökte använda den ändå under de sista timmarna och orsakade ett stop. Det luktade fruktansvärt illa och han fick betala dyrt för det senare för det tog ett par timmar att städa.

Telefónica plockade hem sin tredje raka etappseger. Är de oslagbara?
Nej absolut inte och som vi sett tidigare har de inte lyckats lika bra i in port-seglingarna men de har även andra luckor och det känns som vår båtfart är bättre överlag. De är ofta väldigt starka på kryssen men vi är mycket starkare på halvvind och undanvind. Dessutom är det väldigt små marginaler och att vinna med knappt två timmar efter att ha kappseglat i två veckor motsvarar inte många hundradelar om man jämför med ett hundrameterslopp.

Fabian Bengtsson

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Den gastkramande spänningen under den senaste veckan i Volvo Ocean Race skruvas nu upp ytterligare inför slutspurten av den tredje etappen. Idag berättar Martin om vunna och förlorade slag i en strid som är långt ifrån över.

Det har varit en intensiv etapp. Hur känns det?
Ja det är fullt upp för oss här och den sista biten in till Sanya kommer fortsätta att vara riktigt tuff. Vi har många slag bakom oss längs med kusten utanför Vietnam och jag och min kollega Erwan hade haft ett par riktigt jobbiga dagar med många slag och segelbyten under vår off-watch.

Ni klarade er bra genom Malackasundet men vad är det som gör området så svårnavigerat?
Svårigheterna ligger framförallt i att svag vind blandas med täta squalls (byiga moln) och att det finns många begränsningar som till exempel sandbankar i banan. Samtidigt finns det massor med fartyg och fiskenät som ställer till problem och det är helt otroligt vilka volymer skräp som flyter runt.
Vi hade väl egentligen ganska mycket flyt med att inget fastnade och vi seglade bara in i ett nät som tyvärr för fiskaren gick sönder. Vår passage genom sundet blev lite enklare än förra gången jag var här och det var mer vind nu än senast. Vi gjorde inga större misstag och till skillnad från flera av de andra stod vi aldrig helt still och därför klarade vi oss förhållandevis bra.

Det verkar nästan som att ni och Telefonica har haft ett eget matchrace.
Ja och vi har haft ett par riktigt bra dueller mot dem där vi kommit upp jämsides men eftersom de har legat i lovart har de fått vindpuffarna först och lyckats rulla över oss. Vi har känt oss snabba men Telefonica har tyvärr försvarat sig bra hittills.

Hur skall ni göra för att överlista dem?
Just nu ligger vi och lurar lite bakom och hoppas på att kunna komma lite närmare. Förhoppningsvis får vi en chans till mot Telefonica nu i slutet och en sträcka med halvindsvinklar som vi tycker så mycket om. Vi är riktigt laddade inför spurten och vi är redo att kriga på.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

En vecka efter starten i Maldiverna ligger tätbåtarna fortfarande inom synhåll från varandra i ett rävspel om att vinna sjömil på varandra. Idag berättar Martin om den stundande bataljen i Malackasundet.

Det har varit jämt den första veckan. Hur går det för er?
De första dagarna har varit riktigt spännande och vi har kunnat se de flesta båtarna under nästan hela racet vilket gjort att vi lätt kunnat hålla koll på hur fort vi seglar. Det känns överlag som att vi varit snabba i de förhållanden vi stött på än så länge men visst är det vinklar och vindar då vi är lite långsammare och andra där vi är snabbare.
Det är väldigt varmt i vinden och man svettas mycket så det gäller att dricka mycket och hålla sig ren men det har hittills inte varit så kokande hett inne i båten som det varit under tidigare etapper.

Kan ni hålla koll på vad de andra båtarna håller på med?
När vi är så här nära spenderar vi en hel del tid med kikare för att se vad de närmsta konkurrenterna gör och är väldigt nyfikna på när de byter segel och vilket försegel de har uppe. Vi använder också bäringskompassen flitigt för att kunna jämföra vår fart med de andra och det ger oss svar direkt när vi testar ett nytt trim .

I de vatten ni seglar nu finns det en hel del nät, små fiskebåtar och annat som kan vara svårt att upptäcka. Har ni stött på några hinder?
Än sa länge har vi bara stött på några fiskebåtar utanför Sri Lanka utan att några problem uppstått men det blir nog tätare mellan hindren närmare Sumatra och under resten av etappen.

 Hur är det att matchas med de andra till skillnad från att välja en egen väg?
Det är en spännande etapp och framförallt har jag sett fram emot delen i Malackasundet och därifrån har jag bra minnen från förra omgången av VOR. Då hade vi tight racing mellan fyra båtar genom hela sundet med ledningsbyten hela tiden och jag misstänker att det blir lika spännande nu.
Jag hoppas racet fortsätter vara så här tätt hela vägen till Kina och tror att det finns goda chanser för det men man vet ju aldrig vad som kan hända. Hur som helst är det kul att kunna se de andra vi tävlar mot.

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

I en okänd hamn i indiska oceanen laddar VOR-seglarna upp för den andra delen av etapp nummer tre. Med tre raka pallplatser är Martin Strömberg och resten av Groupama-besättningen just nu hetast av alla.

Ni har haft ett par dagar ledigt medan båtarna skeppats genom den riskfyllda piratzonen. Hur känns det att ge sig iväg på en längre etapp?
Jag kan inte avslöja var vi är men jag kan berätta det är ett ställe som är svårt är lämna. Men semestern är slut, det är dags att komma tillbaks till verkligheten och nu väntar vi på att båten skall komma hit så att vi skall kunna starta tävlingen igen om ett par dagar. De senaste veckorna har vi seglat korta race och det var ett tag sedan vi sov ombord vilket varit skönt.

Hur mycket sömn får ni ombord när ni väl kommit in i vaktrutinerna?
Det är väldigt varierande beroende på hur mycket det finns att göra och hur vi seglar. Vi är i stort sett garanterade drygt sex timmars sömn per natt och ibland sover man sammanlagt halva dygnet men ofta  blir det mycket mindre. Under nästa etapp kommer det bli mycket kryss vilket gör att båten kommer slå mer i vågorna och det påverkar såklart också hur bra man sover.

Hur tror du den första veckan efter starten blir?
Till en början blir det nog mest kryss mot Malackasundet. Den delen kan nog bli statisk och ganska tråkig eftersom båtarna inte är gjorda för att kryssas med och farten ligger maximalt på mellan 12-13 knop. Eftersom det inte går så snabbt blir det inte lika blött men det är lite tjatigt att inte ha så mycket att göra. När man seglar djupare bogar är det mer trimmarbete.

Ni är den besättning som plockat flest poäng under de senaste tre seglingarna. Hur känns det?
Svinbra, det känns som att vi verkligen är på gång nu och dessutom har vi haft rätt båtar bakom oss i mål i de senaste racen vilket känns som det viktigaste.  Vi har fortfarande en del att ta in på Telefonica och Camper men om vi fortsätter ha dem bakom oss i mål tror jag att vi har en bra chans.

Marc Bow/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin varför han ser fram emot nästa etapp, om att lämna sanden i Abu Dhabi bakom sig och om ögonblick ombord på en VOR 70 som är läskiga även utan pirater.

Hur känns det att lämna öknen och ge dig ut på havet igen?
Det skall bli ganska skönt lämna sandhögen. Nej, men man kan säga att Abu Dhabi är ett ställe där det finns mycket att göra men att man inte att missar så mycket om man åker härifrån utan att göra dem. Det är mycket som känns konstgjort.

Hur är båtens skick efter två etapper?
Som jag sagt tidigare upptäckte vi en spricka i skrovet när vi lyfte båten efter den senaste etappen. I riktigt tuffa förhållanden seglar vi inte till hundra procent och saktar med vilje ner båten för att den inte skall gå sönder. Sprickan uppstod antagligen i ett sådant läge där vi inte gick för fullt men båten gick sönder ändå. Det har egentligen varit det ända orosmomentet och nu när sprickan är lagad känns det som att båten är i väldigt gott skick.

Är det inte läskigt att veta att man måste hålla tillbaks för att båten inte skall gå sönder?
På den senaste etappen var vi ganska nära kusten men det har funnits gånger då jag varit mitt ute på oceanen och då är det inte jätteroligt. Det är många tankar som går genom huvudet i det läget eftersom man inte vet hur lång tid det kan ta innan man får hjälp eller om det ens är möjligt att få hjälp när olyckor sker.

Vilka skador är du mest orolig för?
Om masten ramlar ner är det oftast ingen fara eftersom den normalt ramlar ner där ingen befinner sig och kan komma till skada. Men hål i skrovet är en stor fara och brand ombord är också farligt eftersom båtarna brinner bra när det väl börjar. Vi hade en liten brand ombord utanför Frankrikes kust innan tävlingen började och även om det inte brann länge var den svår att släcka eftersom båten snabbt blev rökfylld. Hade det brunnit ett par minuter till hade vi varit tvungna att lämna båten och det är en av de gånger som jag varit med om att livbåtarna nästan sjösätts. Den andra var under förra omgången av VOR ombord på Ericsson norr om Filipinerna. Där är det ett högt vindtryck och en havsström som går emot sjön och vilket skapar stora vågor. Vi seglade sönder båten och med två fyrametersprickor i skrovet var vi nära på att sjunka men vi var som tur var nära land. Under en senare del av den tävlingen hade vi också en riktigt jobbig natt när det blåste väldigt mycket. Vi seglade med tre rev i storen och utan fock och eftersom vi hade den tidigare skadan i tankarna bad vi nästan till gud att vädret skulle lugna ner sig.

Om man plockar fram spåkulan en stund. Hur blir nästa etapp?
Vi ser fram emot den och är positiva eftersom det ser ut att bli samma förhållanden som när vi seglade hit och vann vilket gör att vi går in i nästa etapp med mer självförtroende.
Puma ligger närmast bakom i tabellen och hotar oss men vi ser mer framåt och uppåt i resultatlistan.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/ Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin om den efterlängtade segern i onsdagens spurtsegling, om ett historiskt hamnstopp och den kanske märkligaste etappen i Volvo Ocean Race någonsin.

Grattis till segern i onsdags, hur känns det?
Tack, det känns ju alltid skönt att vinna. Äntligen!

Beskriv hur det gick till.
Även om det var en ganska kort segling var det ändå en lång dag för oss. Det började redan dagen innan då vi var tvungna att laga båten och den spricka som vi upptäckte när vi lyfte båten.
Sedan var racet i sig inte så taktiskt komplicerat utan snarare raka spåret  vilket gjorde att farten var mycket avgörande. Som vi känt tidigare har vi inga problem med att segla fort och speciellt inte i de förhållanden som rådde i onsdags.

Pirathotet gjorde att den andra etappen delades upp i två delar och att båtarna fick lyftas upp på transportfartyg och fraktas en lång sträcka. Hur har den andra etappen varit?
Det har ju framförallt varit mycket logistik och det känns lite som att det blev ett stopp med två in-port-race nu i slutet. Under första delen hade vi i början förhoppningar om att det skulle gå bättre men Doldrums ställde till det för oss och det var därför otroligt skönt att få revansch i den andra delen av etappen. Det känns riktigt bra att få tillbaka lite positiv energi och alla i teamet var mycket glada över segern.
Att lyfta båten är alltid ett riskfyllt moment. Speciellt på och av ett fartyg och med kort förberedelse och det är mycket som kan gå fel men vi lyckades bra. Det känns ändå som att det var värt besväret med tanke på riskerna.

Det är första gången VOR har ett stopp i mellanöstern. Hur är Abu Dhabi?
Vi visste inte riktigt vad som väntade men vi fått ett väldigt trevligt bemötande och det verkar finnas ett genuint intresse för segling här. Men det finns också en hel del annat att göra och vädret är toppen. För tillfället har vi ett par dagar ledigt i Dubai och jag har just åkt skidor i en inomhushall.
Efter ledigheten är det dags att förbereda sig inför nästa etapp och se till att båten är i toppskick.

God fortsättning, hur var juldagarna ombord på båten?
Julen blev inte så speciell i år det mest juliga var att vi alla ringde hem till våra familjer. Yann vår media kille lagade ”riktig” pasta bolognese till lunch på juldagen, såsen var frystorkad men pastan var riktig så det var festligt.

Ni tappade er ledning i doldrums. Hur gick det till och hur påverkas humöret ombord av sådana dagar?
I början på förra veckan seglade vi riktigt bra och hade fint flyt då var det roligt. Det såg ju ut att kunna gå riktigt bra ett tag där när vi drog ifrån resten av båtarna. Men det här är ett ganska bra exempel på vad som kan hända när man seglar in i doldrums. Allt kan förändras på en dag. Vinden är ojämn och båtarna sprids ut. Vi kom fel och halkade bak i fältet. Man kan väl inte säga att humöret inte var på topp då direkt. Det är inte första gången i segling som det blir så här och alla ombord har varit med om det förr. Men även om man försöker intala sig själv att det inte är över förens man korsar mållinjen så är det lätt att bli uppgiven när man kämpar och kämpar och sen fastnar man i ett vindhål. Men det är klart det kommer alltid att gå upp och ner så man får räkna med ett par dåliga dagar ibland också.

Det har varit mycket hysch-hysch men hur känns pirathotet och all planering runtomkring?
På den här delsträckan har vi seglat på väldigt glest trafikerade vatten och ibland kändes det som om det knappast gick att komma längre bort från civilisationen.  Från den natten då vi lämnade Afrikas kust till någon dag innan vi gick i mål så såg vi inte en ända, båt fartyg eller en flygplan. Så därför känns det inte som om det kan ha varit något stort pirathot där vi seglade. Det känns som om Volvo har haft en bra plan för att undvika att något skall hända. Nu är väl den enda risken att pirater kapar det fartyg som transporterar båtarna men då är ju i alla fall vi seglare i säkerhet.

Vad händer nu?
Nu skall vi fira nyår med våra familjer i Abhu Dabi och gå på kostert med Coldplay. Den fjärde januari kommer vi att avsluta den här delsträckan med ett kort race in till Abu Dhabi.

Båtarna i Volvo ocean race är nu på väg till Abu Dahbi. För att undvika pirater är nu båtarnas position är nu osynlig för omvärlden men vi får reda på deras fart och avståndet mellan dem. Teamen kommer att fortsätta tävla fram till en hemlig hamn för att sedan skeppas förbi pirathotet vid Afrikas horn. De kommer sedan att omstartas på en annan hemlig plats och tävla den sista biten in i mål. Vi pratade med Martin strax innan de försvann från vår radar.

Vi fick inget svar förra veckan, vad hände?
Ja, jag ber om ursäkt för det. Det har varit ganska stökiga förhållanden. Frågorna kom fram sent och det var svårt att skriva pga. jobbiga vågor. Fingrarna hoppade bland tangenterna och allt var blött. Nu sitter jag och väntar på att en säng skall bli ledig då en har gått sönder. Jag lyckades dessutom få min nya iPodtouch förstord då den låg på laddning så nu får jag låna mediamannens.

Det verkar ha varit en händelserik inledning på detta benet medmånga olika typer av väder, hur upplevde ni det ombord?
Verkligen, vi hittade inget bra lågtryck att haka på i början. Det gjorde att vi hamnade nära kusten innanför Agulhas strömmen. När vi väl kom ur den var det väldigt besvärliga vågor och vi var tvungna att dra ner på farten.

Ni har nu seglat nästan 10 000 sjömil, har ni stött på nått spännande djurliv?
Häftigast hittills har varit allt djurliv vi sett runt Sydafrika. Agulhas strömmen för med sig näringsrikt vatten in mot kusten och man ser massa djurliv hela tiden; sälar, sjölejon, valar, delfiner och fåglar i massor. Den senaste veckan ute på indiska oceanen har det varit mycket mindre, vi har bara sett någon enstaka fågel ibland.

Hur tror du att nästa vecka utvecklar sig?
Vi valde att gå längre österut än de andra och har seglat en längre väg, men nu har vi få betalt för det och kom tillbaka till rhumbline i ledning. Man kan säga att vi är inne på målrakan nu men i Doldrums så kommer fältet antagligen att komprimeras och det blir nog spännande igen. Jag tror att det kan bli en riktig nagelbitare på slutet.

Hur kommer ni att fira jul ombord?
Vi försöker få till lite julstämning och många kommer nog att längta hem. Nu när det är lite lugnare väder har man lite tid över att fixa med julklappar till varandra ombord. Vissa tillverkar en present men jag har en hel del choklad över den här gången så det får bli min present. Alla fixar varsin julklapp, sen kommer jultomten och det blir någon slags dragning ur säcken.

Jag vill passa på att önska alla där hemma en riktigt god jul.