Jag har märkt att många är överraskade över hur bra det gått för oss. Jag måste väl erkänna att jag inte vågat drömma om att vi skulle leda efter tre etapper, men sanningen är att jag egentligen inte är förvånad.

Detta är vad vi har jobbat för sedan laget startades för över ett år sedan och vi har trott på oss själva hela vägen. Vi har följt våra motståndare som har mer erfarenhet i sina besättningar men jag tror att de börjat snegla tillbaks på oss.

Att vinna en etapp efter nästan en månad på havet är en mäktig känsla. Varje vaken minut handlar om att försöka segla snabbare än konkurrenterna och att vara först i mål är svårt att beskriva. Det måste varit fantastiskt för mina kinesiska lagkamrater att få vinna etappen till just Sanya och de är väl värda det efter vad de åstadkommit. Resultatet är en sak men att se hur de har utvecklats från att knappt ha seglat på öppet hav, det är en extra morot för mig inför fortsättningen.

Och en hemmaseger är det lätt att relatera till. Att komma först hem till Göteborg och tas emot av vänner och familj, det är min dröm. Segling når sällan ut till en bred publik men jag ser fram emot att komma in under Älvsborgsbron och visa upp vad det är jag håller på med. För mig är det som att spela fotbolls-VM på hemmaplan.

Jag har inte varit med ombord under den senaste etappen och efter ett par veckor på land börjar det klia i fingrarna. Men det har varit nyttigt. Vi har jobbat hårt att få ihop laget innan tävlingen och för att komma till den nivå vi är nu. Nu är jag utvilad och redo att fortsätta vad vi startat. Jag ser inte fram emot att vara konstant blöt men jag längtar till att komma tillbaks ut på havet.

Vi leder men tävlingen har egentligen bara börjat. Vi är fortfarande hungriga och har mycket mer att hämta innan tävlingen kommer hem till Göteborg.

// Martin Strömberg