Isande kyla och kokande hetta. Stormar och stiltjebälten. Dålig sömn, frystorkad mat och blöta kläder. Farligt, långtråkigt och alldeles, alldeles underbart.

På lördag startar Martin Strömberg sitt tredje Volvo Ocean Race. Han är den enda svensken som deltar i tävlingen och han gör det med det kinesiska laget Dongfeng Race Team. Förutom Martin består besättningen av franska och kinesiska seglare och som vaktkapten är hans uppgift att få kommunikationen att fungera i ombord. Eftersom de kinesiska seglarna precis börjat segla på öppet hav ska han också coacha dem till att bli fullfjädrade havskappseglare.

En container i Dongfeng Race Teams bas i hamnen i Alicante. Martin Strömberg sitter på en pall och lagar en segelsymaskin. Det är två dagar kvar till starten för Volvo Ocean Race 2014-15 – ett bra tillfälle för att låta honom dela med sig av sina tankar inför de kommande nio månaderna. Första frågan är kanske lika dum som självklar: varför gör du det här igen?

Den frågan skulle man kunna ställa om vilket äventyr som helst och varje upplaga av tävlingen är unik. Dessutom är det inte bara ett äventyr utan också den bästa och största tävlingen man kan göra i sporten jag håller på med. Det är inte så konstigt, tvärtom så tycker jag att det är ganska självklart att delta i tävlingen om man får chansen.

Och visst, jag har vunnit tävlingen en gång men även en fotbollsspelare som vunnit VM vill få chansen att göra det igen. 

För mig är det självklart att försöka vara med. Men det är klart att det tufft och att det finns delar av tävlingen som gör att man funderar på om det verkligen är värt det. Man är trött, blöt och äter dålig mat men samtidigt måste allting fungera med inom laget och det är en stor del av ekvationen. Det finns faktorer i Volvo Ocean Race som är fasta och andra som ändrar sig. Till exempel laget man är med i och vilka uppgifter man har ombord. 

Du anslöt till Dongfeng Race Team för sex månader sedan. Vad har varit den största utmaningen för laget hittills?

Kommunikationen. När vi började pratade inte kineserna engelska medan fransmännen använde franska istället för engelska. Det har varit en stor del i pusslet när vi jobbat med att få ihop teamet. Sedan har vi också kulturskillnader mellan kineser, fransmän och svenskar att ta hänsyn till. Vi lär oss om varandra hela tiden.

Vad har överraskat dig mest hittills?

Hur vi har lyckats utnyttja kommunikationssvårigheterna till vår fördel. Vi har arbetet med det väldigt effektivt och kanske till och med tjänat på det. Vi har varit väldigt tydliga med att måla upp varje manöver. Om man kommer in i ett lag där man antar att alla vet vad en ”jibe set” är så snackar man inte om hur manövern görs bäst. Eftersom många var nybörjare i vårt lag har vi behövt förklara exakt vad alla ska göra. Det har gjort att alla nu har samma bild i huvudet och det tror jag är en stor fördel.

Annars är jag mest förvånad över hur lugn jag känner mig inför att sticka iväg. Tidigare har det alltid varit en massa saker som måste bockas av och fixas. Nu börjar det verkligen drar ihop sig men allting är väl förberett. Personligen har jag aldrig varit mer redo. 

Vad har varit roligast med de senaste sex månaderna?

Det roligaste har varit att se hur långt de kinesiska seglarna kommit och lärt sig. De visar upp en otrolig entusiasm över att få vara med och det ger oss andra väldigt mycket energi.

De har ju visats starka känslor i laget under veckan från de kinesiska seglarna. Vad kan du berätta om dina kinesiska lagkamrater Wolf, Horace, Leo, Kit, Black och Kong?

Det är klart att det är en stor grej för dem. Det är en sjukt fräck tävling som de fått chansen att vara med i. Samtidigt är det en stor grupp med kinesiska seglare i laget och vi kommer att börja med att segla med två stycken ombord. Alla kommer inte få chansen att segla samtidigt och vissa kanske inte får segla alls under racet. Det är känslosamt för de har en stark lagkänsla och det är ett speciellt brödraskap mellan kineserna. 

Känner du att alla vet vad de ger sig in i?

Jag tror inte man någonsin vet det. Men skämt åsido har vi haft ett par långa seglingar som varit tuffa så jag tror att alla vet vad som väntar. Men det är klart att den första etappen blir längre än något vi gjort tidigare.

Hur står ni er gentemot de andra lagen?

Vi känner oss säkra på det vi gör och har ett par småknep när det gäller saker som vi ser att de andra lagen har problem med. Vi har kommit långt och det tycker jag har visat sig på träningar och nästan också på In-Port Racet. Vi var besvikna efter seglingen i lördags vi kunde lika gärna ha vunnit om inte Team Vestas Wind kört bort oss när vi hade ledningen vid första rundningen. Vi har ändå gott självförtroende.

På vilket sätt är situationen annorlunda nu jämfört med för tre år sedan när du startade tävlingen med Groupama?

Jag har ju mycket mer rutin och kunskap. Men den stora skillnaden är att båtarna nu är exakt likadana. Förra funderade man mycket på om vi var snabba, om vi hade tagit rätt beslut med båten och hur vår båt var jämför med de andra. Det är klart att man varit tvungen att göra sin hemläxa även med den nya båten för att vet hur man seglar den. Nu har alla samma redskap vilket betyder att vi ska kunna vara minst lika snabba som våra konkurrenter. Vi skipper vara oroliga för att ha en långsam båt.

VO70:an var ett riktigt monster som verkligen låg på gränsen. Förra upplagan av Volvo Ocean Race handlade om att veta var den gränsen låg, både för en själv som seglare och för båten seglade på. Det var alltid en fråga om hur mycket vi kunde trycka på. För det finns helt klart en gräns där man inte bara kan köra 100 procent och måste ta hänsyn till vad som är okej för båten och besättningen.

Volvo Ocean 65:an är lite mindre men ni är nu åtta seglare jämfört med elva som tidigare. Betyder det att det kommer krävas mer av er som är ombord nu?

Jo det är möjligt att det blir så. När vi tränat har vi alltid seglat med tio seglare ombord och det kanske kommer ligga oss i fatet även om jag vet att de andra lagen gjort likadant. Men båten är som sagt mindre och dessutom lite enklare att segla än VO70:an så jag tror att balansen är den samma för vad som krävs av besättningen.

Berätta om tillfällen då du upplevt att ni legat på gränsen?

När jag seglade med Ericsson 3 och båten gick sönder (ett öppet hål i fören) utanför Taiwan är ett exempel på att gå över gränsen. I förra omgången med Groupama ledde vi på väg in i Södra Oceanen, men när vågorna började bygga upp och vinden ökade så slog vi ner på tempot. Det kändes kluvet när Camper seglade om oss från att inte ha synts till bakom horisonten till att vi inte längre såg dem framför oss. Men att Franck Cammas (skeppare på Groupama) valde att sänka tempot var direkt avgörande för utgången. Bara ett par timmar senare kunde Camper bara gå i fyra knop efter att de seglat sönder båten. Just då kändes det som att vi hade hållit oss precis på rätt sida om den omtalade gränsen.

På lördag startar tävlingen, hur kommer den första etappen bli?

Det som är coolt med den första etappen är att den är som ett tvärsnitt av hela racet. Det som blir tuffast är att komma ut ur ut Gibraltar, kanske inte fysiskt men taktiskt och mentalt. Sedan kommer doldrums och där är det ingen vind men i slutet av etappen kan det däremot bli mycket vind. Vi kanske till och med åka ner i Södra Oceanen för att få mer vind.

Ett par frågor om livet ombord. Varför sover ni alltid med fötterna mot fören?

För att man kan köra in i något eller slå ner i en våg som gör att man knuffas framåt. Då kan man i allra värsta fall bryta nacken om man slår i huvudet.

Hur mycket får du sova?

Det går i perioder. I början av den här etappen kommer det inte bli mycket sömn alls och sedan kanske tre-fyra timmar i taget när det lugnar ner sig. När vi närmar oss målet lär vi inte heller kunna sova mycket.

Vem är roligast ombord?

Alla har sina stunder men Horace (Chen Jin Hao) kan vara ganska rolig. Pascal Bidégorry har många konstiga idéer när vi seglar och vi måste skratta åt hälften.

Vem är den största tävlingsmänniskan?

Allihop såklart, men Horace har ingen mellanväxel. Det är antingen på eller av.

Vilken mat är bäst?

Alla är lika dåliga men vissa är svåra att trycka i sig. Det finns en blandning med kosko som knappt går att äta.

Vad har du med dig? 

Kläder, sjöstället, och lite krämer för att inte huden ska gå sönder. Annars har jag bara en som underhållning men jag har inte köpt den än så jag vet inte vad jag ska fylla den med.

Hur många par underställ?

Tre.

Hur många kommer du använda?

Två eller tre. Jag sparar alltid ett par för att ha något att se fram emot.

Vad har du för kontakt med omvärlden?

Egentligen har vi inte någon kontakt och vi har ingen internetkontakt. Ibland får jag göra intervjuer från båten och jag hoppas kunna få hjälp med att få lite sportresultat.

Vilen är den tråkigaste uppgiften under ett dygn på havet?

Att svabba ur båten och det gör man när man gått av sin vakt så det finns både fördelar och nackdelar med att göra det.

Vilken är den roligaste delen under ett dygn?

Är det en bra dag är det underbart att få gå upp på däck och få segla, är det en jobbig dag är det väldigt skönt att få sova. 

Vad saknar du mest från land?

Familjen och efter det god mat.

Om nio månader går tävlingen i mål i Göteborg. Måla upp en bild av hur det ser ut när ni passerar mållinjen.

Jag vill vara först. Annars är det bara att kopiera hur det såg ut förra gången båtarna gick i mål i Göteborg fast ännu fler båtar, ännu fler människor och ett ännu större kalas. Det kommer bli en dröm som går i uppfyllelse.