Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Den gastkramande spänningen under den senaste veckan i Volvo Ocean Race skruvas nu upp ytterligare inför slutspurten av den tredje etappen. Idag berättar Martin om vunna och förlorade slag i en strid som är långt ifrån över.

Det har varit en intensiv etapp. Hur känns det?
Ja det är fullt upp för oss här och den sista biten in till Sanya kommer fortsätta att vara riktigt tuff. Vi har många slag bakom oss längs med kusten utanför Vietnam och jag och min kollega Erwan hade haft ett par riktigt jobbiga dagar med många slag och segelbyten under vår off-watch.

Ni klarade er bra genom Malackasundet men vad är det som gör området så svårnavigerat?
Svårigheterna ligger framförallt i att svag vind blandas med täta squalls (byiga moln) och att det finns många begränsningar som till exempel sandbankar i banan. Samtidigt finns det massor med fartyg och fiskenät som ställer till problem och det är helt otroligt vilka volymer skräp som flyter runt.
Vi hade väl egentligen ganska mycket flyt med att inget fastnade och vi seglade bara in i ett nät som tyvärr för fiskaren gick sönder. Vår passage genom sundet blev lite enklare än förra gången jag var här och det var mer vind nu än senast. Vi gjorde inga större misstag och till skillnad från flera av de andra stod vi aldrig helt still och därför klarade vi oss förhållandevis bra.

Det verkar nästan som att ni och Telefonica har haft ett eget matchrace.
Ja och vi har haft ett par riktigt bra dueller mot dem där vi kommit upp jämsides men eftersom de har legat i lovart har de fått vindpuffarna först och lyckats rulla över oss. Vi har känt oss snabba men Telefonica har tyvärr försvarat sig bra hittills.

Hur skall ni göra för att överlista dem?
Just nu ligger vi och lurar lite bakom och hoppas på att kunna komma lite närmare. Förhoppningsvis får vi en chans till mot Telefonica nu i slutet och en sträcka med halvindsvinklar som vi tycker så mycket om. Vi är riktigt laddade inför spurten och vi är redo att kriga på.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

En vecka efter starten i Maldiverna ligger tätbåtarna fortfarande inom synhåll från varandra i ett rävspel om att vinna sjömil på varandra. Idag berättar Martin om den stundande bataljen i Malackasundet.

Det har varit jämt den första veckan. Hur går det för er?
De första dagarna har varit riktigt spännande och vi har kunnat se de flesta båtarna under nästan hela racet vilket gjort att vi lätt kunnat hålla koll på hur fort vi seglar. Det känns överlag som att vi varit snabba i de förhållanden vi stött på än så länge men visst är det vinklar och vindar då vi är lite långsammare och andra där vi är snabbare.
Det är väldigt varmt i vinden och man svettas mycket så det gäller att dricka mycket och hålla sig ren men det har hittills inte varit så kokande hett inne i båten som det varit under tidigare etapper.

Kan ni hålla koll på vad de andra båtarna håller på med?
När vi är så här nära spenderar vi en hel del tid med kikare för att se vad de närmsta konkurrenterna gör och är väldigt nyfikna på när de byter segel och vilket försegel de har uppe. Vi använder också bäringskompassen flitigt för att kunna jämföra vår fart med de andra och det ger oss svar direkt när vi testar ett nytt trim .

I de vatten ni seglar nu finns det en hel del nät, små fiskebåtar och annat som kan vara svårt att upptäcka. Har ni stött på några hinder?
Än sa länge har vi bara stött på några fiskebåtar utanför Sri Lanka utan att några problem uppstått men det blir nog tätare mellan hindren närmare Sumatra och under resten av etappen.

 Hur är det att matchas med de andra till skillnad från att välja en egen väg?
Det är en spännande etapp och framförallt har jag sett fram emot delen i Malackasundet och därifrån har jag bra minnen från förra omgången av VOR. Då hade vi tight racing mellan fyra båtar genom hela sundet med ledningsbyten hela tiden och jag misstänker att det blir lika spännande nu.
Jag hoppas racet fortsätter vara så här tätt hela vägen till Kina och tror att det finns goda chanser för det men man vet ju aldrig vad som kan hända. Hur som helst är det kul att kunna se de andra vi tävlar mot.

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

I en okänd hamn i indiska oceanen laddar VOR-seglarna upp för den andra delen av etapp nummer tre. Med tre raka pallplatser är Martin Strömberg och resten av Groupama-besättningen just nu hetast av alla.

Ni har haft ett par dagar ledigt medan båtarna skeppats genom den riskfyllda piratzonen. Hur känns det att ge sig iväg på en längre etapp?
Jag kan inte avslöja var vi är men jag kan berätta det är ett ställe som är svårt är lämna. Men semestern är slut, det är dags att komma tillbaks till verkligheten och nu väntar vi på att båten skall komma hit så att vi skall kunna starta tävlingen igen om ett par dagar. De senaste veckorna har vi seglat korta race och det var ett tag sedan vi sov ombord vilket varit skönt.

Hur mycket sömn får ni ombord när ni väl kommit in i vaktrutinerna?
Det är väldigt varierande beroende på hur mycket det finns att göra och hur vi seglar. Vi är i stort sett garanterade drygt sex timmars sömn per natt och ibland sover man sammanlagt halva dygnet men ofta  blir det mycket mindre. Under nästa etapp kommer det bli mycket kryss vilket gör att båten kommer slå mer i vågorna och det påverkar såklart också hur bra man sover.

Hur tror du den första veckan efter starten blir?
Till en början blir det nog mest kryss mot Malackasundet. Den delen kan nog bli statisk och ganska tråkig eftersom båtarna inte är gjorda för att kryssas med och farten ligger maximalt på mellan 12-13 knop. Eftersom det inte går så snabbt blir det inte lika blött men det är lite tjatigt att inte ha så mycket att göra. När man seglar djupare bogar är det mer trimmarbete.

Ni är den besättning som plockat flest poäng under de senaste tre seglingarna. Hur känns det?
Svinbra, det känns som att vi verkligen är på gång nu och dessutom har vi haft rätt båtar bakom oss i mål i de senaste racen vilket känns som det viktigaste.  Vi har fortfarande en del att ta in på Telefonica och Camper men om vi fortsätter ha dem bakom oss i mål tror jag att vi har en bra chans.

Marc Bow/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin varför han ser fram emot nästa etapp, om att lämna sanden i Abu Dhabi bakom sig och om ögonblick ombord på en VOR 70 som är läskiga även utan pirater.

Hur känns det att lämna öknen och ge dig ut på havet igen?
Det skall bli ganska skönt lämna sandhögen. Nej, men man kan säga att Abu Dhabi är ett ställe där det finns mycket att göra men att man inte att missar så mycket om man åker härifrån utan att göra dem. Det är mycket som känns konstgjort.

Hur är båtens skick efter två etapper?
Som jag sagt tidigare upptäckte vi en spricka i skrovet när vi lyfte båten efter den senaste etappen. I riktigt tuffa förhållanden seglar vi inte till hundra procent och saktar med vilje ner båten för att den inte skall gå sönder. Sprickan uppstod antagligen i ett sådant läge där vi inte gick för fullt men båten gick sönder ändå. Det har egentligen varit det ända orosmomentet och nu när sprickan är lagad känns det som att båten är i väldigt gott skick.

Är det inte läskigt att veta att man måste hålla tillbaks för att båten inte skall gå sönder?
På den senaste etappen var vi ganska nära kusten men det har funnits gånger då jag varit mitt ute på oceanen och då är det inte jätteroligt. Det är många tankar som går genom huvudet i det läget eftersom man inte vet hur lång tid det kan ta innan man får hjälp eller om det ens är möjligt att få hjälp när olyckor sker.

Vilka skador är du mest orolig för?
Om masten ramlar ner är det oftast ingen fara eftersom den normalt ramlar ner där ingen befinner sig och kan komma till skada. Men hål i skrovet är en stor fara och brand ombord är också farligt eftersom båtarna brinner bra när det väl börjar. Vi hade en liten brand ombord utanför Frankrikes kust innan tävlingen började och även om det inte brann länge var den svår att släcka eftersom båten snabbt blev rökfylld. Hade det brunnit ett par minuter till hade vi varit tvungna att lämna båten och det är en av de gånger som jag varit med om att livbåtarna nästan sjösätts. Den andra var under förra omgången av VOR ombord på Ericsson norr om Filipinerna. Där är det ett högt vindtryck och en havsström som går emot sjön och vilket skapar stora vågor. Vi seglade sönder båten och med två fyrametersprickor i skrovet var vi nära på att sjunka men vi var som tur var nära land. Under en senare del av den tävlingen hade vi också en riktigt jobbig natt när det blåste väldigt mycket. Vi seglade med tre rev i storen och utan fock och eftersom vi hade den tidigare skadan i tankarna bad vi nästan till gud att vädret skulle lugna ner sig.

Om man plockar fram spåkulan en stund. Hur blir nästa etapp?
Vi ser fram emot den och är positiva eftersom det ser ut att bli samma förhållanden som när vi seglade hit och vann vilket gör att vi går in i nästa etapp med mer självförtroende.
Puma ligger närmast bakom i tabellen och hotar oss men vi ser mer framåt och uppåt i resultatlistan.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/ Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin om den efterlängtade segern i onsdagens spurtsegling, om ett historiskt hamnstopp och den kanske märkligaste etappen i Volvo Ocean Race någonsin.

Grattis till segern i onsdags, hur känns det?
Tack, det känns ju alltid skönt att vinna. Äntligen!

Beskriv hur det gick till.
Även om det var en ganska kort segling var det ändå en lång dag för oss. Det började redan dagen innan då vi var tvungna att laga båten och den spricka som vi upptäckte när vi lyfte båten.
Sedan var racet i sig inte så taktiskt komplicerat utan snarare raka spåret  vilket gjorde att farten var mycket avgörande. Som vi känt tidigare har vi inga problem med att segla fort och speciellt inte i de förhållanden som rådde i onsdags.

Pirathotet gjorde att den andra etappen delades upp i två delar och att båtarna fick lyftas upp på transportfartyg och fraktas en lång sträcka. Hur har den andra etappen varit?
Det har ju framförallt varit mycket logistik och det känns lite som att det blev ett stopp med två in-port-race nu i slutet. Under första delen hade vi i början förhoppningar om att det skulle gå bättre men Doldrums ställde till det för oss och det var därför otroligt skönt att få revansch i den andra delen av etappen. Det känns riktigt bra att få tillbaka lite positiv energi och alla i teamet var mycket glada över segern.
Att lyfta båten är alltid ett riskfyllt moment. Speciellt på och av ett fartyg och med kort förberedelse och det är mycket som kan gå fel men vi lyckades bra. Det känns ändå som att det var värt besväret med tanke på riskerna.

Det är första gången VOR har ett stopp i mellanöstern. Hur är Abu Dhabi?
Vi visste inte riktigt vad som väntade men vi fått ett väldigt trevligt bemötande och det verkar finnas ett genuint intresse för segling här. Men det finns också en hel del annat att göra och vädret är toppen. För tillfället har vi ett par dagar ledigt i Dubai och jag har just åkt skidor i en inomhushall.
Efter ledigheten är det dags att förbereda sig inför nästa etapp och se till att båten är i toppskick.

God fortsättning, hur var juldagarna ombord på båten?
Julen blev inte så speciell i år det mest juliga var att vi alla ringde hem till våra familjer. Yann vår media kille lagade ”riktig” pasta bolognese till lunch på juldagen, såsen var frystorkad men pastan var riktig så det var festligt.

Ni tappade er ledning i doldrums. Hur gick det till och hur påverkas humöret ombord av sådana dagar?
I början på förra veckan seglade vi riktigt bra och hade fint flyt då var det roligt. Det såg ju ut att kunna gå riktigt bra ett tag där när vi drog ifrån resten av båtarna. Men det här är ett ganska bra exempel på vad som kan hända när man seglar in i doldrums. Allt kan förändras på en dag. Vinden är ojämn och båtarna sprids ut. Vi kom fel och halkade bak i fältet. Man kan väl inte säga att humöret inte var på topp då direkt. Det är inte första gången i segling som det blir så här och alla ombord har varit med om det förr. Men även om man försöker intala sig själv att det inte är över förens man korsar mållinjen så är det lätt att bli uppgiven när man kämpar och kämpar och sen fastnar man i ett vindhål. Men det är klart det kommer alltid att gå upp och ner så man får räkna med ett par dåliga dagar ibland också.

Det har varit mycket hysch-hysch men hur känns pirathotet och all planering runtomkring?
På den här delsträckan har vi seglat på väldigt glest trafikerade vatten och ibland kändes det som om det knappast gick att komma längre bort från civilisationen.  Från den natten då vi lämnade Afrikas kust till någon dag innan vi gick i mål så såg vi inte en ända, båt fartyg eller en flygplan. Så därför känns det inte som om det kan ha varit något stort pirathot där vi seglade. Det känns som om Volvo har haft en bra plan för att undvika att något skall hända. Nu är väl den enda risken att pirater kapar det fartyg som transporterar båtarna men då är ju i alla fall vi seglare i säkerhet.

Vad händer nu?
Nu skall vi fira nyår med våra familjer i Abhu Dabi och gå på kostert med Coldplay. Den fjärde januari kommer vi att avsluta den här delsträckan med ett kort race in till Abu Dhabi.

Båtarna i Volvo ocean race är nu på väg till Abu Dahbi. För att undvika pirater är nu båtarnas position är nu osynlig för omvärlden men vi får reda på deras fart och avståndet mellan dem. Teamen kommer att fortsätta tävla fram till en hemlig hamn för att sedan skeppas förbi pirathotet vid Afrikas horn. De kommer sedan att omstartas på en annan hemlig plats och tävla den sista biten in i mål. Vi pratade med Martin strax innan de försvann från vår radar.

Vi fick inget svar förra veckan, vad hände?
Ja, jag ber om ursäkt för det. Det har varit ganska stökiga förhållanden. Frågorna kom fram sent och det var svårt att skriva pga. jobbiga vågor. Fingrarna hoppade bland tangenterna och allt var blött. Nu sitter jag och väntar på att en säng skall bli ledig då en har gått sönder. Jag lyckades dessutom få min nya iPodtouch förstord då den låg på laddning så nu får jag låna mediamannens.

Det verkar ha varit en händelserik inledning på detta benet medmånga olika typer av väder, hur upplevde ni det ombord?
Verkligen, vi hittade inget bra lågtryck att haka på i början. Det gjorde att vi hamnade nära kusten innanför Agulhas strömmen. När vi väl kom ur den var det väldigt besvärliga vågor och vi var tvungna att dra ner på farten.

Ni har nu seglat nästan 10 000 sjömil, har ni stött på nått spännande djurliv?
Häftigast hittills har varit allt djurliv vi sett runt Sydafrika. Agulhas strömmen för med sig näringsrikt vatten in mot kusten och man ser massa djurliv hela tiden; sälar, sjölejon, valar, delfiner och fåglar i massor. Den senaste veckan ute på indiska oceanen har det varit mycket mindre, vi har bara sett någon enstaka fågel ibland.

Hur tror du att nästa vecka utvecklar sig?
Vi valde att gå längre österut än de andra och har seglat en längre väg, men nu har vi få betalt för det och kom tillbaka till rhumbline i ledning. Man kan säga att vi är inne på målrakan nu men i Doldrums så kommer fältet antagligen att komprimeras och det blir nog spännande igen. Jag tror att det kan bli en riktig nagelbitare på slutet.

Hur kommer ni att fira jul ombord?
Vi försöker få till lite julstämning och många kommer nog att längta hem. Nu när det är lite lugnare väder har man lite tid över att fixa med julklappar till varandra ombord. Vissa tillverkar en present men jag har en hel del choklad över den här gången så det får bli min present. Alla fixar varsin julklapp, sen kommer jultomten och det blir någon slags dragning ur säcken.

Jag vill passa på att önska alla där hemma en riktigt god jul.

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

Klockan tickar ner mot startskottet i nästa etapp. Idag berättar Martin om fältet som nu samlats i Kapstaden, om en intensiv vecka på land och om pirater.

Känner du dig utvilad?
Nej inte just nu men i lördags kände jag det. Under söndagen, som var sista dagen av ledighet innan vi började träna, började stressen komma tillbaka. Sedan dess har vi tränat en del men tävlingsledningen har begränsat hur länge vi får vara på havet så det har bara blivit tre fyra timmar åt gången vilket är ganska skönt. Programmet har ändå varit smockfullt.

Hela fältet är samlat igen och nästa start närma sig. Hur är stämningen mellan besättningarna?
Ja nu ligger alla båtarna vid bryggan vilket faktiskt är väldigt roligt och det var imponerande att se hur Puma lyckades ta sig hit. Alla känner ju alla mer eller mindre och stämningen mellan oss och de andra är väldigt bra. Det är ju väldigt blandade känslor när man hör att det händer saker på de andra båtarna som till exempel mastbrott. Det viktigaste är att få veta att alla har klarat sig utan skador och sedan inser man att man har en konkurrent mindre i tävlingen.

Hur ser utsikterna ut inför in-port-seglingen på lördag?
Först och främst är det kul att alla båtarna är med i tävlingen igen. Det kommer att vara mer halvvind än vanlig kryss/läns som i en vanlig bankappsegling och just nu ser det dessutom ut som att det blir en undanvindsstart vilket gör det extra intressant.

Sedan är det dags att lämna Kapstaden för nästa etapp. Vad har fått för information om pirathotet under sträckan?
Vi har fått förklarat för oss att piraterna inte är ute och letar efter oss utan att hotet snarare handlar om att det kan hända saker om de råkar vara på samma ställe som vi. Jag tror att seglingsorganisationen har jobbat med problemet och jag tror inte det kommer hända något. Det är skönt att inte behöva oroa sig för pirater utöver allting annat.

PAUL TODD/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin om en lång uppförsbacke, om tredjeplatsen och om vad man kan göra i Kapstaden för att vila upp sig efter 24 dygn på havet.

Hur känns det att ha fast mark under fötterna?
Det är jätteskönt att vara i land och speciellt efter den här etappen som har känts väldigt lång. Det är inte så ofta man ligger efter så länge som vi gjorde, lite av en uppförsbacke hela vägen. När vinden dog ut i slutet blev vi dessutom flera dagar senare än de andra båtarna vilket inte är så roligt.

Hur gör man för att hålla modet uppe i en sådan situation?
Jag vet faktiskt inte och jag tror det var ett par av oss ombord som tappade humöret lite. Inget allvarligt men det var påtagligt att folk var lite nedstämda. Man får ju en stor belöning när man går i mål, får träffa sin familj och kan leva ett normalt liv ett i ett par dagar. Det är ju det man ser fram emot och kämpar för fast när det inte går ens väg i tävlingen blir man lätt lite grinig.

Varför hamnade ni så långt efter de andra?
Det hela avgjordes timmarna efter Gibraltar och vi insåg rätt tidigt att vi skulle komma efter båtarna som stack västerut. Vi räknade med att flera, eller i alla fall någon, skulle följa oss längs med kusten och vi trodde inte att vi var så radikala som det visade sig att vi var. Redan ett par timmar efter att vi brutit oss loss från fältet berättade väderinformationen som vi fick att vi till slut skulle komma efter.

Ett navigationsmisstag?
Det navigatörerna gör är att ifrågasätta väderrapporterna som de får till datorn ombord. Hade den informationen alltid stämt helt och hållet hade det varit väldigt enkelt att segla men navigatörerna försöker istället hitta möjliga fel som vi kan dra fördelar av. I det här fallet trodde de att det skulle vara mer vind längs med Afrikas kust än vad rapporten sa och hade det blåst ett par knop till så hade vi klarat oss bättre.
Vi känner oss ändå tillfreds med båtfarten vi presterade under etappen och under den korta tiden vi seglade jämte de andra båtarna kände vi oss väldigt snabba vilket gjorde det extra surt att sedan ligga efter. Samtidigt känns det bra att båten är i gott skick och att vi klarat oss bra jämfört med många av de andra.

Halva fältet bröt etappen. Var den hårdare än vanligt?
Jag tycker inte det men vi seglade ju inte samma väg som de andra. Man får nog säga att det första dygnet var ganska hårt men efter det hade vi relativt lugna förhållanden medan de andra hade mer vind längre västerut.

Hur tror du besättningarna som bröt känner sig?
Varken Abu Dahbi, Sanya eller Puma får några poäng för den här etappen och det måste vara väldigt tungt. Sedan kommer det dessutom krävas stora bedrifter från deras shorecrews för att laga båtarna och frågan är om de kommer vara klara till nästa race.

Vad händer nu när du i land?
Nu är vi lediga fram till på måndag så det kommer bli lite sightseeing och safari och nästa vecka blir det träning inför inport-seglingen. Jag kan verkligen rekommendera Kapstaden, här finns mycket att göra men tyvärr blir det ett ganska kort besök den här gången och jag hade gärna stannat här längre.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin om en vecka på jakt, om mastbrott och om vad han ser fram emot mest bakom horisonten i Kapstaden.

Du har tidigare sagt att ni litar på er båt men hur känns det när även Puma drabbades av ett mastbrott?
Ja det är klart att man börjar fundera men vi vet inte exakt vad som hände med varken Puma eller Abu Dhabi så det är ganska svårt att dra några slutsatser. Det måste vara jättetungt för dem men jag hoppas att de håller humöret uppe och lyckas ta sig till Kapstaden i någorlunda tid. Det är oturligt för Puma att det hände mitt ute på oceanen också. När vi var tvungna att söka nödhamn med Ericsson i förra omgången av Volvo Ocean Race var vi bara runt 160 sjömil från land men detta är ju lite annorlunda.

Har ni haft några problem med båten?
Nej vi har inte haft några större problem hittills på resan och just nu är det mest mindre grejer och förbättringar på jobblistan vad jag vet. Vi har överlag inte behövt lägga så mycket tid på underhåll under etappen men om det är lite torrare väder, mindre vind och man känner sig utvilad så kollar man över sina ansvarsområden.

Hur många segel har du behövt laga?
Hittills har vi bara bytt en trasig latta i J4:an och det var ett ganska enkelt och snabbt jobb.

Känner ni er isolerade ute på havet?
Det är ju inte så mycket kommunikation med omvärlden och man får vara glad om man får ett mail med några dagars mellanrum. Annars lever man ju lite på resultatrapporteringen som vi får var tredje timma. Jag tror att snacket ombord kommer få ett lyft av att vi kommer iland om ett par dagar och får lite nya saker att prata om.

Har ni fortfarande en chans att komma ikapp?
Ett tag såg det ut som att vi tack vare vädret skulle få en chans att slå tillbaka och att båtarna framför skulle fastna lite så vi kunde komma i kapp. Nu ser det tyvärr ut att bli tvärtom och de andra kanske drar ifrån ytterligare den sista biten. Gett up har vi väl inte gjort än men det ser inte så ljust ut.

Ni börjar närma er mål och har varit ute i snart tre veckor. Vad saknar du mest av allt just nu?
Det jag saknar mest är ju så klart familjen men lite god och riktig mat skulle inte sitta fel. Jag kan tänka mig en stek eller en pizza men det är lite svårt att få det utkört hit. Det skall bli skönt att komma iland ett par dagar.

Yann Riou/Groupama Sailing Team/

Idag berättar Martin Strömberg om att tappa en ledning, om att göra allt för att slå tillbaks och hur man undviker babianröv­– mardrömmen vid ekvatorn.

Hur var stämningen ombord när resten av fältet seglade om er förra helgen?
Självklart är det ju inte kul att tappa ledningen men vi var ganska väl medvetna om att det kunde hända och vi visste flera dagar innan att de andras tid skulle komma.

Det har snackats mycket om taktik genom Doldrums men hur mycket handlar
egentligen om tur?
Man skall helst gå igenom Doldrums vid 28°W eller mer och det svåra är att ta sig västerut på ett bra sätt vilket de andra båtarna lyckats med. Väl igenom har man dock en viss fördel av att vara längre österut eftersom man har en bättre vinkel och mer halvvind än båtarna i väst. När man seglar genom Doldrums handlar mycket om molnhantering och då har man för det mesta inte mycket att säga till om. Molnen styr till stor del spelet och det kan man ju kalla lite tur. Vi har ett par dagar bakom oss med många segelbyten och frustration över vad molnen kastar på oss i form av vindbyar, stiltje och 360 olika vindriktningar.

Det måste vara varmt vid ekvatorn. Hur gör du för att hålla dig i form och fokuserad?
Jo värmen är ganska äcklig, det bara rinner svett om kroppen och även om vi har några små fläktar ombord hjälper de bara marginellt. Det gäller att hålla sig ren och inte sitta för mycket för då får man lätt vad vi kallar babianröv. Det är riktigt jobbigt att få och leder till att man blir ganska lättirriterad men den här gången har jag hittills klarat mig undan. Vi har fortfarande ett par svettiga dagar kvar och det är ju såklart viktigt att dricka och äta ordentligt eftersom man lätt tappar aptiten i värmen.

Vad hände under Brad och Erwans premiärsegling över ekvatorn?
Jag tror att ni kan se fram emot en bra video på det hela så småningom.

Ni har ett rejält avstånd att ta igen på de andra. Hur skall ni göra för att slå tillbaka?
Efter Doldrums finns det inga direkta omkörningsfiler och det är först i södra Atlanten som vägval kan vara mer avgörande. Det blir svårt att ta in hela ledningen på bara fart och nu måste vi jobba på att göra racet så tätt vi kan och sedan vänta på vår chans.

Yann Riou/Groupama Sailing Team

Två motståndare har brutit och ett vågat vägval har gett den franska båten en ledning på flera hundra sjömil. Idag berättar Martin om den rafflande inledningsveckan ombord på Groupama, laget med AC/DC:s Highway to Hell som ledmotiv.

Hur tufft var det första dygnet?

Det var ganska tufft men vi var väl förberedda på det och den första halvvinden ut från Alicante var riktigt kul. Vi kände att vi var snabba och det är en skön känsla att ha med sig när det är flera tusen sjömil  av racing i halvvind kvar runt jorden. Sedan följde en hård kryss ner mot Gibraltar vilket aldrig är kul med de här båtarna. Jag började undra varför jag gör det här igen. I sådana förhållanden kör man inte riktigt för fullt men med det menar jag inte att vi tog det lugnt. Vi körde kanske för 99 procent istället för 110 som vi brukar.

Båtarna har ju uppenbarligen tagit mycket stryk. Känner ni att ni kan lita på er båt?

Ja, jag tror att vi har en stark båt och det har vi testat redan innan racet men saker kan ju alltid hända och gå snett.

Under veckan har ni haft stunder med lite lugnare väder, vad gör ni för att fördriva tiden?

Det har varit lite för lugnt ibland men vi har försökt hålla fart i båten. Första dagen efter Gibraltar gick åt till att ta igen förlorad sömn och energi efter den tunga inledningen. Senare har iPods plockats fram och en del har börjat skriva mail hem.

Har ni några planer för Brad Marsh och Erwan Israëls första resa över ekvatorn?

Diskussionen är redan igång kring vad som skall komma vid ekvatorn och det är mest för att göra dem nervösa. Jag tror inte de får det så det lätt när vi kommer dit men fortsättning följer i den frågan.

Ni har valt en helt egen väg och tagit en stor ledning. Hur ser läget ut för fortsättningen?

De närmaste dagarna gäller det bara att segla så fort vi kan på vår kant. Det är svårt att säga hur det kommer gå eftersom förutsättningarna ändras för varje väderrapport vi får.