Marc Bow/Volvo Ocean Race

Idag berättar Martin varför han ser fram emot nästa etapp, om att lämna sanden i Abu Dhabi bakom sig och om ögonblick ombord på en VOR 70 som är läskiga även utan pirater.

Hur känns det att lämna öknen och ge dig ut på havet igen?
Det skall bli ganska skönt lämna sandhögen. Nej, men man kan säga att Abu Dhabi är ett ställe där det finns mycket att göra men att man inte att missar så mycket om man åker härifrån utan att göra dem. Det är mycket som känns konstgjort.

Hur är båtens skick efter två etapper?
Som jag sagt tidigare upptäckte vi en spricka i skrovet när vi lyfte båten efter den senaste etappen. I riktigt tuffa förhållanden seglar vi inte till hundra procent och saktar med vilje ner båten för att den inte skall gå sönder. Sprickan uppstod antagligen i ett sådant läge där vi inte gick för fullt men båten gick sönder ändå. Det har egentligen varit det ända orosmomentet och nu när sprickan är lagad känns det som att båten är i väldigt gott skick.

Är det inte läskigt att veta att man måste hålla tillbaks för att båten inte skall gå sönder?
På den senaste etappen var vi ganska nära kusten men det har funnits gånger då jag varit mitt ute på oceanen och då är det inte jätteroligt. Det är många tankar som går genom huvudet i det läget eftersom man inte vet hur lång tid det kan ta innan man får hjälp eller om det ens är möjligt att få hjälp när olyckor sker.

Vilka skador är du mest orolig för?
Om masten ramlar ner är det oftast ingen fara eftersom den normalt ramlar ner där ingen befinner sig och kan komma till skada. Men hål i skrovet är en stor fara och brand ombord är också farligt eftersom båtarna brinner bra när det väl börjar. Vi hade en liten brand ombord utanför Frankrikes kust innan tävlingen började och även om det inte brann länge var den svår att släcka eftersom båten snabbt blev rökfylld. Hade det brunnit ett par minuter till hade vi varit tvungna att lämna båten och det är en av de gånger som jag varit med om att livbåtarna nästan sjösätts. Den andra var under förra omgången av VOR ombord på Ericsson norr om Filipinerna. Där är det ett högt vindtryck och en havsström som går emot sjön och vilket skapar stora vågor. Vi seglade sönder båten och med två fyrametersprickor i skrovet var vi nära på att sjunka men vi var som tur var nära land. Under en senare del av den tävlingen hade vi också en riktigt jobbig natt när det blåste väldigt mycket. Vi seglade med tre rev i storen och utan fock och eftersom vi hade den tidigare skadan i tankarna bad vi nästan till gud att vädret skulle lugna ner sig.

Om man plockar fram spåkulan en stund. Hur blir nästa etapp?
Vi ser fram emot den och är positiva eftersom det ser ut att bli samma förhållanden som när vi seglade hit och vann vilket gör att vi går in i nästa etapp med mer självförtroende.
Puma ligger närmast bakom i tabellen och hotar oss men vi ser mer framåt och uppåt i resultatlistan.