Två motståndare har brutit och ett vågat vägval har gett den franska båten en ledning på flera hundra sjömil. Idag berättar Martin om den rafflande inledningsveckan ombord på Groupama, laget med AC/DC:s Highway to Hell som ledmotiv.
Hur tufft var det första dygnet?
Det var ganska tufft men vi var väl förberedda på det och den första halvvinden ut från Alicante var riktigt kul. Vi kände att vi var snabba och det är en skön känsla att ha med sig när det är flera tusen sjömil av racing i halvvind kvar runt jorden. Sedan följde en hård kryss ner mot Gibraltar vilket aldrig är kul med de här båtarna. Jag började undra varför jag gör det här igen. I sådana förhållanden kör man inte riktigt för fullt men med det menar jag inte att vi tog det lugnt. Vi körde kanske för 99 procent istället för 110 som vi brukar.
Båtarna har ju uppenbarligen tagit mycket stryk. Känner ni att ni kan lita på er båt?
Ja, jag tror att vi har en stark båt och det har vi testat redan innan racet men saker kan ju alltid hända och gå snett.
Under veckan har ni haft stunder med lite lugnare väder, vad gör ni för att fördriva tiden?
Det har varit lite för lugnt ibland men vi har försökt hålla fart i båten. Första dagen efter Gibraltar gick åt till att ta igen förlorad sömn och energi efter den tunga inledningen. Senare har iPods plockats fram och en del har börjat skriva mail hem.
Har ni några planer för Brad Marsh och Erwan Israëls första resa över ekvatorn?
Diskussionen är redan igång kring vad som skall komma vid ekvatorn och det är mest för att göra dem nervösa. Jag tror inte de får det så det lätt när vi kommer dit men fortsättning följer i den frågan.
Ni har valt en helt egen väg och tagit en stor ledning. Hur ser läget ut för fortsättningen?
De närmaste dagarna gäller det bara att segla så fort vi kan på vår kant. Det är svårt att säga hur det kommer gå eftersom förutsättningarna ändras för varje väderrapport vi får.
Pingback: Fredagsintervju med Strömberg | BLUR